fromhellandback

Idag har varit en riktigt bra dag.

Heldag på Mando, har suttit helt stilla i samma fåtölj från kl. 8 till 15.30, endast med pauser för att gå på toa, äta och ha ett samtal med behandlare.

Trots detta har det vart en bra dag!

Jag har jobbat otroligt mycket med min självhjälps bok, övningarna känns jättebra, jag märker stor skillnad från ett år sedan då jag gjorde dessa som en del i min behandling.

Jag märker att jag har mer koll på vad JAG vill och inte vad anorexian vill, jag har blivit bättre på att lyssna på migsjälv helt enkelt. Jag känner mig även lite mer tillfreds med migsjälv. Vågar knappt skriva det, men det känns som om jag på något sätt lever med mig själv istället för emot migsjälv.

Jag har alltid hatat migsjälv men nu känner jag mig inte riktigt så negativ, jag börjar kanske acceptera migsjälv lite mer?

Skriver bra boken här också då det ändå hänger ihop:

Jobbat mycket med "Lev med din kropp" boken

Vänt negativa tankar till positiva!

Tagit lite plats genom att vara social, pratat vid måltider etc.

Ikväll blir det ännu en utmaning. Jag ska testa att se på Let's dance. Det låter löjligt, eller snarare, det ÄR väl löjligt! Men jag har de senaste åren inte kunnat se det då jag inte kan sitta still två timmar i streck samt att jag behöver mer åt "serie/film" hållet för att hålla koncentrationen. Men idag ska jag utmana mig! Blev även skink mellanmålet samt risotto till maten som utmaningar idag.

Bra bok för Torsdag:

Jobbade mycket med självhjälps boken

Torsdag, igår, var väl ändå en okej dag. Min utmaning var att prata under forumet, vilket jag gjorde, men jag tycker inte att jag gjorde det tillräckligt. Jag gjorde inget som var speciellt bra, inget utmärkande... Därför lämnar jag nu denna dagen bakom mig! ;)

Idag är en sån där konstig dag igen!

Jag är glad, helt utan anledning!

Ändå har jag fått vänta på tåget imorse i 15 minuter, håller på att bli sjuk, går heldag på Mando- och det är super fint väder ute. Dessa faktorer hade lätt fått mig att få ännu mindre motivation i vanliga fall. Speciellt i kombination med de vanliga problemen med ledvärk, tänderna etc. Men idag är jag glad!

Johan har tidigare sagt att jag ska utmana mig extra de dagar jag har extra motivation. Det är nog en bra ide även för idag!

Min utmaning idag har jag tänkt ska vara att vara delaktig i gruppen som vi har i eftermiddag. Det kallas Forum och vi pratar runt olika teman, denna gång är det "hälsa". Det blir andra gången jag är med.

Igår kväll träffade jag även en av mina grannar, hon hade anorexia i 10år men är nu helt frisk. Hon har nu 3 barn, man, jobbar som barnmorska och hjälper dessutom till varje tisdag på ungdomsmottagningen- bl. à med ungdomar med ätstörningar. Hon och jag satt och pratade, vi brukar ta en promenad och prata lite då och då men nu får jag inte gå så långt så vi var hos mig istället. Hon är bra att prata med, hon är ärlig och låter en inte komma undan, hon får en att tänka, både på gott och ont...

Bra boken för Onsdag:

Utmanade migsjälv genom att ha en tight tröja på mig.

Klarade fika utmaningen (citron och choklad muffins) utan problem.

Tog tag och fick gjort mycket som hängt över mig.

Igår kväll var hemsk!

Jag fick otroligt ont i smalbenen- vilket tydligen kan hända då man går upp mycket i vikt. Det gjorde bara ondare och ondare, till slut fick jag en släng av panik/ ångest med hjärtklappning och svårt att andas. Jag kände mig så fruktansvärt ensam och utan kontroll. Det finns verkligen inget som är mer nedbrytande än ångest!

Men jag åt middagen, med rätt mängd som jag skulle och drack även mjölk till som jag ska. Så egentligen borde jag vara stolt att jag vann.

Jag blir sur och trött på det när jag har sådana kvällar, därför såg jag idag till att riktigt utmana sjukdomen genom att ta på mig en vanlig långärmad tröja- ingen bylsig tjock tröja utan en vanlig tröja som sitter åt överallt och visar min uppsvällda mage!

Bra bok för måndag:

Kämpade igenom dagen utan att fuska trots jobbig dag.

Spontan åt middag med familjen.

Kommer verkligen inte på något mer! Dagen var jobbig och jag fick verkligen kämpa mot alla tankar...

Höll på att glömma detta redan första dagen! Men nu kör vi:

• Torsdag:
• Utmanade mig trots jobbig dag vid mellanmålet
• Var klar först med lunchen- åt utan problem!
• Åt KÖTT, ok ärtsoppa med fläsk men ändå!

• Fredag:
• Jag vågade fråga Pia min fråga
• Jag tog start muslin till frukost
• Jag började läsa min självhjälps bok igen- nu ska självkänslan stärkas! ;)

Igår kväll kom lite bakslag. Det blev en intensiv dag, vi fick en utmaning här på kliniken vid lunch, nemligen ärtsoppa och pannkakor. Vi fick välja ärtsoppa OCH pannkakor utan Mandometer eller bara pannkakor och då med vår Mandometer. Johan hade valt åt mig- både och- PLUS att det var med KÖTT. Men jag åt utan problem, visst det var lite tankar kring maten, soppan var mycket och sen pannkakor på det med sylt och grädde... Men jag gjorde det, och var dessutom klar först och i princip den enda som åt utan problem.

På kvällen blev det dock lite jobbigt med middagen och sen kvällsmålet då jag mådde illa och inte hade någon matlust, precis som innan på dagen. Men förrutom detta så hade jag även extrem värk i smalbenen, de kändes som om dom var otroligt svullna och skulle sprängas när som helst. Det fick självklart fart på tankarna, och det blev mycket tankar om att det hänt p.g.a allt jag ätit. Vilket det ju egentligen är.

Johan sa idag att det kan vara en benhinne inflammation eller något annat. Då min kropp är så svag och inte klarar någon typ av belastning just nu. Det kanske även är det som min huvudvärk och illamående beror på...

Men jag kämpade och lät inte tankarna vinna utan åt middag och kvällsmål enligt schemat.

Idag är det fredag, hittills har vi lyssnat på en friskriven patient som berättade om sin resa. Vi har såklart även hunnit med frukost, mellanmål och lunch. Jag har tagit start musli till frukosten och tog banan till förmiddags- mellanmålet. Eftermiddags-mellanmålet ska jag inte planera utan försöka se vad jag är sugen på- ännu en utmaning!

• Tisdag: ta start muslin till frukost istället för den vanliga
• Onsdag: ta banan till mellanmålet istället för äpple.
• Torsdag: ta eftermiddagsmellanmåls alternativet med mackor och ta endast ljust bröd!
• Fredag: ta start musli igen, samt middag med familjen.

• Tisdag: tog start muslin- den är ju så mycket godare!-, tog även banan till mellanmålet samt åt mycket mat utöver kostscchemat, blev "fika utmaning" på eftermiddags-mellanmålet på kliniken och åt middag med familjen.
• Onsdag: tog inte banan då de var slut+ att jag redan gjort det. Tog dock start igen, frukost hemma innan kliniken och gick även och köpte lite godis efter att jag slutat.
• Torsdag: hittills har jag inte hunnit till mellanmålet än. Jag har dock tagit en frukost hemma- som blev alldeles för stor då jag fick tvinga i min proppmätta mage frukosten på kliniken.

Det vände som över en natt. Ena dagen berättar Johan att han och chefen tycker att jag behöver heldygnsvård.

Han säger att om jag jobbar på bra kanske jag inte behöver vara där, i Stockholm, så länge.

Han sa att jag kan bli frisk snabbare då jag får mer konstant hjälp.

Jag fick en chock, blev ett typ av uppvaknande då jag direkt fick panik känslor och kände att jag vill INTE bli inlagd igen.

Jag bestämde mig för att kolla på en bild mina föräldrar tagit på mig nyligen. De tog en bild på mig i bikini under vår semester i Thailand över julen och jag har inte vågat kolla på den. Nu bestämde jag mig för att göra det- det kunde ju inte bli värre?

Jag fick en total chock- ser jag ut så?! Jag grät, vad fan tänkte jag på? Hur kunde jag låta det gå så långt?

Under helgen kämpade jag som aldrig förr, jag hällde i mig kopiösa mängder näringsdrycker, åt massor av "farlig" mat samt såg till att aktivera mig så lite som möjligt.

Jag mådde sämre än jag någonsin gjort, massor av ångest och jag ville bara dö.

Nu några dagar senare vaknar jag och är glad utan anledning, jag sitter ner på tåget och kollar på omgivningen, jag lägger märke till andra personer på tåget, jag åt en extra frukost hemma innan jag åkte hemifrån "bara för att jag var hungrig." jag äter en massa choklad utan att oroa mig över alla kalorier. Trots all extra "mat" följer jag matschemat utan problem och i princip helt utan ångest! Visst kommer det små tankar men de är lätta att ignorera.

Jag är livrädd, sitter och väntar på bakslaget. När kommer ångesten? Den måste ju komma?! Hur kan jag vara glad, det måste vara något fel.

När jag återvände till kliniken efter helgen behöver jag inte ens fylla i papprena till Stockholm.

Personalen har alla sagt att de sett en förändring i mig- att jag är glad, ler, har färg på kinderna och är mer social.

Johan säger att kanske har jag bestämt mig till slut?

Det absolut bästa som händer med allt detta är då jag berättar för Mamma hur förvånad jag är över hur jag mår samt att jag ätit k-flingor med à-fil utan mått och en ljus skiva bröd med Philadelphia.

Varför detta var det absolut bästa? För att Mamma förstog precis hur stort det var för mig, och grät nästan av glädje!

Insikten att jag för första gången på flera år gjort Mamma glad istället för besviken/ ledsen/ orolig/ arg etc. och dessutom SÅ glad är värt ALLT!

Om det är så att jag tagit mig igenom något ångest berg denna helgen och är lite närmare friskheten så tänker jag ALDDRIG gå tillbaka- nu ska jag fortsätta kämpa som aldrig förr!

Time to face the truth...

I'm sick, My disease is Anorexia Nervosa and it is a bitch.

It makes me scared of food, thinking that just looking at it will make me gain weight.

It makes me believe that I'm fat even though the reality is that I'm dangerously UNDERweight.

It makes me lie and hurt the people in my life that I love the most.

It forces an unbearable feeling of anxiety over me whenever I do something it doesn't like.

It makes me weak

It makes me stupid

It makes me mean

It makes me into someone I'm not.

Now finally I realize what it's done and I refuse to be a victim for this disease.

I' ll fight this bitch...