fromhellandback

Jag har faktiskt haft en riktigt bra helg.

Lördag gjorde jag i princip ingenting, vilket egentligen var min utmaning. Johan hade förbjudit mig från att städa lägenheten denna helgen. Jag insåg nämligen för några dagar sedan att detta är en typ av tvång som jag har, att jag måste städa varje vecka.

Idag, söndag, var jag på Ikea och shoppade på förmiddagen, när jag kom hem hade jag lite hemma spa!

Det blev flera utmaningar:

Att spendera pengar

Att äta vanlig mat helt själv, inte bara ta en sallad etc.

Att uppmärksamma kroppen, blir ju lite svårt att försöka ignorera kroppen när man kör hemma spa...

Det var faktiskt en riktigt bra dag, allt fungerade otroligt bra och det kändes bra!

De jobbiga tankarna kunde jag hantera utan problem, dom var inte så jobbiga idag! :)

Imorgon är det Mando igen.

Idag är det lite jobbigt.

Jag utmanade mig med banan till förmiddags mellanmålet. Sen hade Johan planerat en riktig utmaningsdag för mig idag! Det blev kött- färsbiff- till lunch. Sen var tanken att jag skulle sluta efter lunch men istället ska jag vara kvar till halv 16 och äta mellanmål då vi ska ha fika utmaning. Dessutom var vi otroligt många patienter här så vi borde ha haft delad lunch, men istället gjorde dom en utmaning av att alla skulle trängas vid bordet, vilket gör hela situationen ännu jobbigare!

Det positiva som jag bör fokusera på är att jag klarade lunchen utan problem, det är ju bara inte gott, finns ju värre saker! Det jobbigaste med dagen är att jag ställt in mig på att få gå hem efter lunch men att det blev ändrat. Troligen spelar kanske fikan in lite också i det... Jag gör ju inget hemma egentligen så jag kan ju lika gärna vänta på att dagen ska gå här...

När jag äntligen fick sluta, efter att ha ätit sockerkaka med sylt frosting, så var tåget inställt. Det var först 10 minuter för sent, sen inställt och då skulle det komma en ersättningsbuss vid kl. 16. Men 16.20 hade det inte kommit någon buss, det visade sig att de satt in sex extra bussar mellan Alingsås och Lerum, det område där tågen inte gick. Problemet var bara att de inte kunde säga när någon av dessa bussar kunde tänkas komma.

Jag kom till slut hem vid halv sex, jag brukar vara hemma kvart över fyra.

Det var ändå en positiv erfarenhet då jag för första gången på säkert minst fem år, kunde stå någorlunda lugn och bara vänta! Jag var inte så orolig, ingen ångest! Allt gick okej, det var ändå skönt att inse det... Hur patetiskt det än låter!

Vänd alltid det negativa till positivt! ;)

Idag var det dags för Mando igen.

Äntligen fick jag träffa Johan igen! Det är konstigt hur man kan känna sig så nära en person men samtidigt se personen som en främling...

Vi fick pratat ganska länge idag. Jag vill ha fler utmaningar, mer att göra etc.

Jag är otroligt rastlös och vill ha mer aktiviteter hemma att göra, men Johan stoppar mig, dels för att jag måste väl ta det lugnare så att det inte blir för mycket på samma gång samt att jag just nu inte får vara fysiskt aktiv. Jag ska förhålla mig som om jag var i rullstol... Förutom den korta promenaden som jag får ta per dag med min hund<3!

Jag ska iallafall få börja gå en hundkurs igen med min hund, det känns bra! Det behöver både jag och hon! :)

Nästa vecka ska vi även gå igenom mitt matschema och kolla fler alternativ, vanliga och utmaningar.

Annars verkar tanken vara att jag ska vara på Mando främst över luncherna för att träna på så mycket kött som möjligt. Jag äter nemligen endast kyckling och fisk (någon enstaka gång korv eller blodpudding p.g.a järn). Detta gör jag då jag mår mycket bättre av det samt på grund av att jag aldrig gillat kött. Vi är en riktig grillfamilj, Pappa grillar året runt och har två stora grillar. Jag har hela mitt liv haft otroligt svårt att äta alla grillplankor, köttbitar etc. Imed grillningen har det blivit en del! När jag var 17 lät mina föräldrar mig välja bort kött då de ansåg att jag var mogen nog att förstå konsekvenserna av detta, samt att de säkert tröttnat på att se mig sitta och tugga på samma bit kött i evigheter!

Mando har dock som princip att man ska äta allt, så nu ska jag börja äta kött igen. Kött är inget ångest framkallande för mig, som till exempel pasta länge har varit, och fortfarande är till en viss grad. Jag tycker helt enkelt inte om kött och har svårt att äta det. Men jag tänker äta allt kött de "tvingar i mig" på mando. När jag sedan är frisk kan jag välja bort kött igen och då vet jag även om det verkligen är JAG som inte mår bra av kött eller om det faktiskt var sjukdomen som påverkade mig i detta också...

Ja så nu har jag haft en lång utläggning om något som troligen är hur tråkigt som helst, men men nu vet ni det!

Jag tillägger bra boken för idag också när jag ändå tråkat ut alla läsare!

Jag tog skink alternativ till mellanmål

Hade "fin" tröja samt smycken på mig

Hade ett givande samtal med Mamma under middagen

Imorgon ska jag till Mando igen, förmiddagsmellanmål och lunch!

Idag hade jag lite mer planerat, har mått bättre idag!

Var hemma på förmiddagen och städade lite i lägenheten, var ute med hunden och åt ett antal måltider!

Vid 15 gick jag på bio med Janne, det är på något sätt alltid bekvämt med honom. Jag är nervös, det är jag alltid vad jag än ska göra. Men på något sätt funkar det alltid med honom. MEN vi är inte bara vänner, men inte heller egentligen mer än det, på något konstigt sätt!

Han är tydlig med att han älskar mig fortfarande och väntar på mig.

Jag vet inte riktigt vad jag känner, det jag kände idag är iallafall att jag absolut inte är redo för en intim relation, med allt vad det innebär än...

Det som varit bra idag som jag tar med mig är:

Troligen nästan första gången som jag följde matschemat till 100%, trots att jag skulle träffa Janne.

Utmanade mig själv genom att föreslå att vi skulle äta pasta till middag i familjen idag. (Pasta är en av mina "farliga" livsmedel) Vilket gick bra, jag glömde bort att jag åt pasta tills Mamma frågade om det gick bra medan vi satt och åt! :)

Filmen, American pie: the reunion var helt okej! Som de andra american pie filmerna, lite jobbig och äcklig, lite gulligt, humor och lättsamt! :)

Jag är rastlös, allt känns lite jobbigare, jag är rädd att jag orsakat detta på något sätt.

Jag kan inte riktigt förklara vad som hänt eller vad jag känner, det känns bara lite mörkare just nu.

Mina föräldrar nämnde det idag, att jag verkat lite mer nere det senaste.

Jag behöver verkligen prata med Johan... eller något?

Följde matschema till 100% + lite extra utöver trots jobbigare dag och mycket jobbiga tankar/känslor.

Läste och jobbade i självutvecklings boken en stund.

Körde mindfulness.

Idag såg jag verkligen framemot att åka till Mando och få prata med Johan, jag hade massa saker som jag ville ta upp. Men efter att jag ätit jobbigare frukost, packat min väska med böcker och mellanmål plus fixat iordning mig fick jag reda på att Johan var sjuk!

Så... jag som inte klarar att inte ha något att göra/ planerat och absolut inte klarar spontana händelser fick nu tänka om helt...

Det blev kaos i min lilla hjärna ett tag, dock gick det lättare att acceptera det och ändå ta det lugnt än vad det varit tidigare! Det är något positivt iallafall! ;)

Att vara hemma över påsken gick bra. Tiden gick långsamt och det blev MYCKET tv tittande men ingen total ångest eller något sådant så jag måste ändå säga att det gick bra!

Tisdag var jag på Mando igen, endast för lunch och samtal med Johan.

Lunchen var otroligt neutral, hade hoppats på att få en lunch utmaning- w-base eller äta kött men det blev inget av dem.

Jag slutade vid 14, så jag gick och kollade i affärer lite och lyckades precis missa 14.33 tåget, vilket var surt men jag hann ändå hem vid okej tid för mellanmålet.

Idag är det torsdag och jag har varit i Göteborg och shoppat! Jag börjar känna att jeansen sitter bättre, tightare nu. Detta resulterar i lite fler jobbiga tankar, det är svårare att hitta motivationen till att följa matschemat. Sjukdomen- antar att det måste vara den- försöker konstant övertala mig om att jag egentligen inte vill äta så mycket mat/ full fett/ hela mellanmålet etc. Nu vet jag, och ser, att jag fortfarande har vikt att "ta igen" och kan lugna mig med detta. Det som oroar mig är dock hur jag ska göra när det inte kommer synas lika tydligt, när jag inte ens kan knäppa byxorna etc. Då är jag rädd att den hemska ångesten kommer...

Någon som har tips?

Imorgon ska jag till Mando igen över lunch, känns bra. Hoppas få ett tag att prata med Johan, har försökt skriva ner lite som jag vill ta upp med honom.

Idag blev det även en promenad med Janne (och min älskade hund såklart). Var ute med hunden också körde Janne såklart förbi. Han gör mig glad när vi träffas även om min första reaktion var att gömma mig. Jag vet inte vad jag vill eller känner! Kärleksbekymmer känns så löjligt på något sätt!

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/3648863/fromhellandback?claim=wnxp8au2rd5">Följ min blogg med Bloglovin</a>

Så var det dejten då.

Vi tog tåget in till Göteborg och gick sedan till biografen. Vi pratade faktiskt hela vägen till biografen, när vi satt oss tog väl fantasin slut! Filmen vi såg var den nya "Mission impossible: Ghost protocol" den var helt okej tyckte jag. Dock har jag en förmåga att gilla de filmer jag sett med Erik lite extra mycket...

Dejten var väl okej, problemet är väl att just ordet dejt inte riktigt passar in!

Vi pratade en del, mest ytligt dock och vi hade väl rätt trevligt egentligen. Dock har jag otroligt svårt att veta hur han känner och vad han vill. Vi pratade BARA, inget annat.... Han betalade dock vilket gjorde mig förvånad!

Jaja nu är det gjort iallafall, jag vet inte heller vad jag vill. Det känns lite som om om han inte vill så vill jag, kanske bara på grund av att han inte vill.

Jo jag är knäpp och det här med dejtande är INTE min grej! :p

När vi ändå är inne på killar kanske jag borde nämna mitt ex, Janne, som jag egentligen gjorde slut med för att jag behövde koncentrera mig på behandlingen och bli frisk för en gångsskull!

Det funkade inte så bra för mig att ha en så nära relation när jag mådde så dåligt.

Janne accepterade det men han sa även att han väntar på mig. Vi har nu börjat träffas lite igen, endast som vänner, och han skickade dessutom blommor som jag fick på min födelsedag samt köpt presenter- en t-shirt, plåster (vårt skämt) och ett otroligt fint halsband!

Jag vet inte vad jag känner för honom heller, vi är lika i mycket, jag kan prata med honom om i princip allt, han är snygg, han funkar med min familj och av någon anledning älskar han mig.

Det enda är väl att han är äldre än mig, nämligen 17 år äldre, så mina kompisar är inte speciellt komfortabla med det.

Det var mitt förvirrande/ galna "kärleksliv"....

bild från google

Idag har varit en riktigt bra dag.

Heldag på Mando, har suttit helt stilla i samma fåtölj från kl. 8 till 15.30, endast med pauser för att gå på toa, äta och ha ett samtal med behandlare.

Trots detta har det vart en bra dag!

Jag har jobbat otroligt mycket med min självhjälps bok, övningarna känns jättebra, jag märker stor skillnad från ett år sedan då jag gjorde dessa som en del i min behandling.

Jag märker att jag har mer koll på vad JAG vill och inte vad anorexian vill, jag har blivit bättre på att lyssna på migsjälv helt enkelt. Jag känner mig även lite mer tillfreds med migsjälv. Vågar knappt skriva det, men det känns som om jag på något sätt lever med mig själv istället för emot migsjälv.

Jag har alltid hatat migsjälv men nu känner jag mig inte riktigt så negativ, jag börjar kanske acceptera migsjälv lite mer?

Skriver bra boken här också då det ändå hänger ihop:

Jobbat mycket med "Lev med din kropp" boken

Vänt negativa tankar till positiva!

Tagit lite plats genom att vara social, pratat vid måltider etc.

Ikväll blir det ännu en utmaning. Jag ska testa att se på Let's dance. Det låter löjligt, eller snarare, det ÄR väl löjligt! Men jag har de senaste åren inte kunnat se det då jag inte kan sitta still två timmar i streck samt att jag behöver mer åt "serie/film" hållet för att hålla koncentrationen. Men idag ska jag utmana mig! Blev även skink mellanmålet samt risotto till maten som utmaningar idag.

Idag är en sån där konstig dag igen!

Jag är glad, helt utan anledning!

Ändå har jag fått vänta på tåget imorse i 15 minuter, håller på att bli sjuk, går heldag på Mando- och det är super fint väder ute. Dessa faktorer hade lätt fått mig att få ännu mindre motivation i vanliga fall. Speciellt i kombination med de vanliga problemen med ledvärk, tänderna etc. Men idag är jag glad!

Johan har tidigare sagt att jag ska utmana mig extra de dagar jag har extra motivation. Det är nog en bra ide även för idag!

Min utmaning idag har jag tänkt ska vara att vara delaktig i gruppen som vi har i eftermiddag. Det kallas Forum och vi pratar runt olika teman, denna gång är det "hälsa". Det blir andra gången jag är med.

Igår kväll träffade jag även en av mina grannar, hon hade anorexia i 10år men är nu helt frisk. Hon har nu 3 barn, man, jobbar som barnmorska och hjälper dessutom till varje tisdag på ungdomsmottagningen- bl. à med ungdomar med ätstörningar. Hon och jag satt och pratade, vi brukar ta en promenad och prata lite då och då men nu får jag inte gå så långt så vi var hos mig istället. Hon är bra att prata med, hon är ärlig och låter en inte komma undan, hon får en att tänka, både på gott och ont...

Igår kväll var hemsk!

Jag fick otroligt ont i smalbenen- vilket tydligen kan hända då man går upp mycket i vikt. Det gjorde bara ondare och ondare, till slut fick jag en släng av panik/ ångest med hjärtklappning och svårt att andas. Jag kände mig så fruktansvärt ensam och utan kontroll. Det finns verkligen inget som är mer nedbrytande än ångest!

Men jag åt middagen, med rätt mängd som jag skulle och drack även mjölk till som jag ska. Så egentligen borde jag vara stolt att jag vann.

Jag blir sur och trött på det när jag har sådana kvällar, därför såg jag idag till att riktigt utmana sjukdomen genom att ta på mig en vanlig långärmad tröja- ingen bylsig tjock tröja utan en vanlig tröja som sitter åt överallt och visar min uppsvällda mage!

Höll på att glömma detta redan första dagen! Men nu kör vi:

• Torsdag:
• Utmanade mig trots jobbig dag vid mellanmålet
• Var klar först med lunchen- åt utan problem!
• Åt KÖTT, ok ärtsoppa med fläsk men ändå!

• Fredag:
• Jag vågade fråga Pia min fråga
• Jag tog start muslin till frukost
• Jag började läsa min självhjälps bok igen- nu ska självkänslan stärkas! ;)

Igår kväll kom lite bakslag. Det blev en intensiv dag, vi fick en utmaning här på kliniken vid lunch, nemligen ärtsoppa och pannkakor. Vi fick välja ärtsoppa OCH pannkakor utan Mandometer eller bara pannkakor och då med vår Mandometer. Johan hade valt åt mig- både och- PLUS att det var med KÖTT. Men jag åt utan problem, visst det var lite tankar kring maten, soppan var mycket och sen pannkakor på det med sylt och grädde... Men jag gjorde det, och var dessutom klar först och i princip den enda som åt utan problem.

På kvällen blev det dock lite jobbigt med middagen och sen kvällsmålet då jag mådde illa och inte hade någon matlust, precis som innan på dagen. Men förrutom detta så hade jag även extrem värk i smalbenen, de kändes som om dom var otroligt svullna och skulle sprängas när som helst. Det fick självklart fart på tankarna, och det blev mycket tankar om att det hänt p.g.a allt jag ätit. Vilket det ju egentligen är.

Johan sa idag att det kan vara en benhinne inflammation eller något annat. Då min kropp är så svag och inte klarar någon typ av belastning just nu. Det kanske även är det som min huvudvärk och illamående beror på...

Men jag kämpade och lät inte tankarna vinna utan åt middag och kvällsmål enligt schemat.

Idag är det fredag, hittills har vi lyssnat på en friskriven patient som berättade om sin resa. Vi har såklart även hunnit med frukost, mellanmål och lunch. Jag har tagit start musli till frukosten och tog banan till förmiddags- mellanmålet. Eftermiddags-mellanmålet ska jag inte planera utan försöka se vad jag är sugen på- ännu en utmaning!

• Tisdag: ta start muslin till frukost istället för den vanliga
• Onsdag: ta banan till mellanmålet istället för äpple.
• Torsdag: ta eftermiddagsmellanmåls alternativet med mackor och ta endast ljust bröd!
• Fredag: ta start musli igen, samt middag med familjen.

• Tisdag: tog start muslin- den är ju så mycket godare!-, tog även banan till mellanmålet samt åt mycket mat utöver kostscchemat, blev "fika utmaning" på eftermiddags-mellanmålet på kliniken och åt middag med familjen.
• Onsdag: tog inte banan då de var slut+ att jag redan gjort det. Tog dock start igen, frukost hemma innan kliniken och gick även och köpte lite godis efter att jag slutat.
• Torsdag: hittills har jag inte hunnit till mellanmålet än. Jag har dock tagit en frukost hemma- som blev alldeles för stor då jag fick tvinga i min proppmätta mage frukosten på kliniken.

Det vände som över en natt. Ena dagen berättar Johan att han och chefen tycker att jag behöver heldygnsvård.

Han säger att om jag jobbar på bra kanske jag inte behöver vara där, i Stockholm, så länge.

Han sa att jag kan bli frisk snabbare då jag får mer konstant hjälp.

Jag fick en chock, blev ett typ av uppvaknande då jag direkt fick panik känslor och kände att jag vill INTE bli inlagd igen.

Jag bestämde mig för att kolla på en bild mina föräldrar tagit på mig nyligen. De tog en bild på mig i bikini under vår semester i Thailand över julen och jag har inte vågat kolla på den. Nu bestämde jag mig för att göra det- det kunde ju inte bli värre?

Jag fick en total chock- ser jag ut så?! Jag grät, vad fan tänkte jag på? Hur kunde jag låta det gå så långt?

Under helgen kämpade jag som aldrig förr, jag hällde i mig kopiösa mängder näringsdrycker, åt massor av "farlig" mat samt såg till att aktivera mig så lite som möjligt.

Jag mådde sämre än jag någonsin gjort, massor av ångest och jag ville bara dö.

Nu några dagar senare vaknar jag och är glad utan anledning, jag sitter ner på tåget och kollar på omgivningen, jag lägger märke till andra personer på tåget, jag åt en extra frukost hemma innan jag åkte hemifrån "bara för att jag var hungrig." jag äter en massa choklad utan att oroa mig över alla kalorier. Trots all extra "mat" följer jag matschemat utan problem och i princip helt utan ångest! Visst kommer det små tankar men de är lätta att ignorera.

Jag är livrädd, sitter och väntar på bakslaget. När kommer ångesten? Den måste ju komma?! Hur kan jag vara glad, det måste vara något fel.

När jag återvände till kliniken efter helgen behöver jag inte ens fylla i papprena till Stockholm.

Personalen har alla sagt att de sett en förändring i mig- att jag är glad, ler, har färg på kinderna och är mer social.

Johan säger att kanske har jag bestämt mig till slut?

Det absolut bästa som händer med allt detta är då jag berättar för Mamma hur förvånad jag är över hur jag mår samt att jag ätit k-flingor med à-fil utan mått och en ljus skiva bröd med Philadelphia.

Varför detta var det absolut bästa? För att Mamma förstog precis hur stort det var för mig, och grät nästan av glädje!

Insikten att jag för första gången på flera år gjort Mamma glad istället för besviken/ ledsen/ orolig/ arg etc. och dessutom SÅ glad är värt ALLT!

Om det är så att jag tagit mig igenom något ångest berg denna helgen och är lite närmare friskheten så tänker jag ALDDRIG gå tillbaka- nu ska jag fortsätta kämpa som aldrig förr!

Time to face the truth...

I'm sick, My disease is Anorexia Nervosa and it is a bitch.

It makes me scared of food, thinking that just looking at it will make me gain weight.

It makes me believe that I'm fat even though the reality is that I'm dangerously UNDERweight.

It makes me lie and hurt the people in my life that I love the most.

It forces an unbearable feeling of anxiety over me whenever I do something it doesn't like.

It makes me weak

It makes me stupid

It makes me mean

It makes me into someone I'm not.

Now finally I realize what it's done and I refuse to be a victim for this disease.

I' ll fight this bitch...